Utsikten från vårt hotellrum

Akaroa 9 februari.

Anländer till Nya Zeeland på eftermiddagen, hämtar hyrbilen

och kör mot Akaroa. Checkar in och tar en snabb middag.

Sover länge efter en mardrömsdag med flyg utan mat och

incheckning tidig morgon. Rigorösa kontroller, långa köer och

allt tar väldigt lång tid. Vi har tre olika stationer att klara av

både för in och utcheckning. Hela dan går. Humöret är lite

ansträngt. Väl framme efter ca 2 timmars vänstertrafikövning-

ar, jag kör och Hans skriker - instruktioner om vägen, når

vi dagens mål. En underbar liten by med väntade upplevel-

ser, de äventyren ger mer än vad vi trodde.

Vi började med att Hans simmade med delfiner, jag fick åka

med men simningen var slutsåld, så Hans utrustades med

våtdräkt, snorkel och cyklop. En strålande fin dag, solen sken

och värmen var helt OK. Väl ute på Stilla havet fick simmarna

lämna båten och liggande i en ring väntade vi på Hectors

delfin. De kom och gjorde lyckan fullkomlig. Hans hade delfi-

ner bara en meter från sig i vattnet. Vi får inte röra dem för deras skinn är så ömtåligt. De låg där i ca 30 minuter och jag fotade hela tiden. Bilderna visar en del, men känslan inuti oss när vi ser dessa vänliga vackra djur som har desarmerats av fisknät och annat som minskat antalet från 30 000 till bara ca 2.000 på några år.

Väl i hamn igen flanerar vi längs strandpromenaden hemåt för att äta lite och vila innan kvällen tar vid med Pingvinutflykt. Även här får vi en stor upplevelse. Vi blir hämtade i byn vid halv 7 tiden och i en liten folkabuss bär det av upp i bergen. En grusad enfilig väg utan vägräcken med stup på antingen båda eller bara en sida. Jag tänker att detta går så klart bra och det gjorde det ju också. Vi är en grupp på 7 personer. När vi kommer fram kommer vi rakt in på gården till Pingvinentusiaster, kvinna och man i 50 års-åldern. Det visar sig att det är deras dotter som kört oss upp. Kvinnan matar 3 stycken övergivna ungar, Blå Pingvin, med färsk fisk i stora bitar. De kommer senare att få leva på New Zealand Artic Center. Skulle de släppas ut klarar de sig inte. Men de är så få till antalet att varje liv är värdefullt. Sedan fick vi kamouflagekläder och började vandringen upp på sluttningen. Där fick vi se några ungar, i deras bon, som ännu inte stuckit till havs. Vi fick vara tysta och smyga in i gömslen beredda med kikare och kamera. Det är i slutet av uppfödningsperioden så det är inte så många som kommer i skymningen uppför slänten för att mata de ungar som finns kvar. Vi fick se två sorter, förutom den jag nämnt så var det också den gulögda pingvinen. Den är inte så vanlig på södra ön. När vi återvände till hotellet, efter att vi åkt samma väg i mörkret, slocknade vi ovaggade.

Nästa dag övar vi vänstertrafik igen. På väg till Kaikoura. Vi hade bokat en tur för att se valar på eftermiddagen. Väl framme är turen inställd på grund av för höga vågor så Seawessel kunde inte gå ut. Vi tjatade oss till en bokning som började 6.45 nästa dag, den här gången blev det verkligen av. Det var ca 2 meters vågor så vi fick hålla oss inne, utom Japanerna som låg i en hög och studerade innehållet i en vit papperspåse, en kontrast till deras gröntonade ansikte, tills båten saktade in och vi fick vingla upp på soldäcket. Vi fick faktiskt se två Kaskelottvalar ca 18-20 meter långa vägande ca 35 ton. De låg snällt i vattenytan och lät oss beundra dessa enorma djur som så grymt nästan har utrotats från vår planet. Vi fotade så det rök om det samtidigt som alla händer och fötter gick åt till att hålla oss i i upprätt ställning och få träff på fontänen när den blåser ut luft. Slutligen vinkade de med sin enorma stjärt och slog i med ett enormt plask för att sedan försvinna ner i djupet, ca 1 km ner, för att jaga vidare.

Byn Akaroa ligger i ett gammalt vulkaniskt område i en fjordliknande vik.

Blå Pingvin

Den Gulögda Pingvinen på väg uppför bergväggen till boet

Vandrande Albatross

Utsikten från vårt hotellrum i Kaikoura